- We are family, I got all my sister with me!

Söndag 13 feb:
Så var det dags för vår första mässa i vår hemby. Nu skulle äntligen hela byn få se de två mzungosarna som kommit till deras lilla samhälle. 8.00 klev vi in i den gigantiska kyrkan nervösa inför vad som väntade. Vi hade fått en föraning om att vi skulle bli presenterade på något vis. Till vår lättnad fick vi sitta på bänkraden längst bak, vid syster Reginah och syster Sarah. Skönt att inte ha blickar på sig. När klockan passerat 10.00 så trodde vi att vi kommit undan presentationen, i samma veva som vi pustar ut vänds alla blickar mot oss och syster Reginah knuffar ut oss ur bänken och visar att vi ska gå fram till scenen. Skakandes tar vi oss fram genom folkmassan, värt att tilläggas är att kyrkan är fylld med 300 eller fler. Väl framme får Hanna en mick i handen. Församlingen hade förhoppningar att få höra fina ord från oss, men det enda som kom ut ur våra munnar var "Hi, I´m Hanna. I´m happy to be here" och "Hi, I´m Kristina, I´m also happy to be here, and I´m very nervous". Ännu mer skakandes tar vi oss tillbaka till våra sittplatser och samtidigt får vi många applåder.

När mässan nästan är över säger de våra namn ännu en gång och våra kroppar stelnar till för vi tror att vi måste gå upp igen. Men tack och lov, så var inte fallet. De ville bara tacka och hälsa oss välkomna igen. Efter det var det dags att lämna kyrkan.

Resten av dagen spenderades i trädgården för att titta på när barnen sjöng och dansade. Man märker att barnen börjar bli mer och mer vana vid oss och vågar smyga sig fram för att prata med oss. Det känns som vi börjar bli mer och mer hemmastadda här hos vår nya familj på 200 syskon