Tisdag 8 februari:
Tanken var att vi skulle få vila denna dag, men det fattade inte vi så vi gick mest runt och inte visste vad vi skulle göra. Allt vi gjorde var att sitta, tänka, känna och försöka få i sig deras mat. Jo, det är väldigt svårt att få i sig den! Jobbigt att erkänna, men dock väldigt sant. Matoke till frukost, matoke till lunch, matoke till kvällsmat.
Vi fick några annorlunda frågor under dagen som tex om vi var tvillingar, vad vi äter i Sverige och om vi duschar tillsammans med familjen.
Projektet vi har kommit till är väldigt fint och organiserat. Det är ca 700 elever (varav ca 200 bor på skolan) 19 lärare, 3 nunnor (varav två som bor här och som ger oss mat) och en massa andra vuxna som vi inte riktigt vet vad de gör.
Det låter väldigt bra, men tyvärr känns det inte som vi kan bidra med något på detta projekt. De har sina rutiner och vi har ingen chans att spendera tid med barnen. Det känns väldigt tungt för oss just nu. Vi hoppas på ljusare tider, det är trots allt bara andra dagen och det tar nog tid att smälta sånthär och komma in i rutinerna.
Jag vet inte hur det ser ut därborta på projektet, men man ska vara en riktig ledare för att kunna komma in fort. Det tar mycket energy och man ska tänka på projektet dygnet runt. På så sätt brukar JAG få andras respekt på jobb eller nåt projekt. Ni är där och ni vet vad som händer, easier said than done!
SvaraRaderaKan ni få gå "bredvid" någon/några av personalen för att få en bättre uppfattning vad ni kan tillföra? Titta er omkring och se vad människorna gör, fråga/be att få hjälpa till. Man brukar ju säga att svårigheter är till för att övervinnas. Ge inte upp!! Lycka till.// Elisabeth
SvaraRaderaHej !ni är duktiga tjejer! Ni gör ett toppen jobb! Kram Åsa
SvaraRadera