Använd kondom

Måndag 7 februari:
Tanken var att vi skulle få sova ut och vara pigga inför denna dag. Tyvärr vart det inte så, utan halv 6 på morgonen var det en tupp som fick fnatt och började gala i jämna mellanrum. I två timmar låg vi och funderade på vem av oss två som skulle gå och halshugga den oerhört irriterande tuppen och äta honom till frukost. Ingen av oss kom tyvärr till skott, så halv 8 steg vi upp. Dagen bestod av lite lokal-lektioner och lokalspråk. Under lokal-lektionen fick vi blandad information om transporter, hur man respekterar människorna, säkerhet och även att man ska använda kondom när man har sex eftersom det råder mycket hiv/aids i landet. Till en början insåg vi inte att denna information var en av rutinerna de var tvungna att ge till volontärerna. Men Jude fortsatte att poängtera att det är mycket viktigt. Vi tyckte det var pinsamt och onödigt, men tydligen väldigt viktig info.

Vi fick även en lektion i lokalspråket Luganda, de pratar tydligen mest Luganda här och en hel del engelska, men ingen swahili som vi trodde från början.

På e.m fick vi känna på det hektiska livet i Kampala. Jude vinkade in var sin Boda boda till oss, vilket är en motorcykel, som tog oss till post office. Därifrån tog vi oss till de olika affärerna vi behövde besöka. Kaosartat på gatan, på vägarna och överallt. Dessutom vänstertrafik, vilket gör det hela mer kaos för våra svenska hjärnor.

Tillbaka på kontoret träffar vi Sister Regina, en av nunnorna som jobbar på projektet. Typiska svenskar som vi är så vill vi bara ta i hand, men hon ger oss varsin bamsekram och kindpussar. Vi begav oss mot Mpigi, där projektet ligger. Vi gjorde lite stopp på vägen och kom fram till projektet runt sju-tiden. Vi fick ett varmt välkomnande av buyege boarding school, med sång och dans av både barn och vuxna.

Denna kväll var första gången vi fick smaka Matoke, det som vi kommer äta varje dag, varje måltid i ca 3 månader. Muuums! (Maria Montazami-röst). Nej, det smakade inget vidare, men förhoppningsvis kommer vi så småningom att uppskatta det. Det är i alla fall gjort på matbanan och ser ut som tjockt knallgult potatismos.

Efter måltiden visade Sister Regina oss till vårt rum som visade sig vara väldigt litet. Vi har varsin säng, men lever i våra väskor. Det är bara till att vänja sig och vi hoppas att vi inte ska bli less på varandra.