Vi har börjat få en rutin på förmiddagarna här då vi har gympalektioner med barnen, sedan är det lunch och egen tid då vi oftast brukar sitta ute och observera vad som händer. Eftermiddagarna kan se annorlunda ut för varje dag. Just denna eftermiddag spenderade vi en hel del tid ute på plantaget som tillhör skolan. Med oss hade vi den döv-stumma Beth som vi lärt känna under vår tid här på projektet. Beth har ansvar för elevernas uniformer. Växer de ut dem syr hon nya, är de trasig syr hon ihop dem. Hon har en hel del arbete eftersom hon har ansvar för över 700 uniformer. Men som alla andra här är hon nöjd med sin lott i livet och hon får betalt varje månad för sitt arbete. Hon är en unik människa som ser allt med positiva ögon och hon har alltid ett leende på läpparna.
Tyvärr verkar det inte vara någon som kan teckenspråk här så ingen kan heller lära oss, men vi gör så gott vi kan. Vi kommunicerar genom kroppsspråk men även genom att skriva, på armen, i sanden eller på papper. Det går faktiskt riktigt bra.
Vi gick runt på plantaget och Beth visade oss allt som växter där, som exempel ananas, majs, guava, physalis, jambola, matbanan m.m. Det är en fin miljö att bara vandra omkring i, speciellt när solen börjar gå ner.
Tillbaka från plantaget satte vi oss med en gäng tjejer som satt och övade in en text från bibeln som de skulle läsa upp på mässan nästa morgon. Vi förstod inte så mycket av vad de läste pga att det var på luganda, men det var mysigt att bara sitta där och lyssna. När de var klara satt vi och småpratade en stund innan de skulle be kvällsbön inför kvällsmaten. Vi valde att göra det tillsammans med dem, även om det innebar att vi bara lyssnade. Vi har inte riktigt hunnit lära oss den väldigt långa bönen än, som de ber flera gånger om dagen.
Det verkar att ni inte har fullt upp där i Uganda!!! Konstigt!!! Inte anpassade än?
SvaraRadera