När den nyblivna läraren och hans familj anlände började barnen dansa och sjunga högt "You are most welcome to Buyege, our teather". Alla gäster och personal vandrade in till den stora aulan och vi blev bedda att följa med. Festen inleddes med sång och dans med några av skolans mest begåvade elever. Vi fick bla se den traditionella ugandiska dansen, väääldig häftig upplevelse!
Efter det hölls en del tal, vissa lättare att förstå sig på än andra (engelska och luganda). Sedan var det dags för festmåltiden som även där bla bestod av det berömda matoke. Vi fick inte själva ta maten vilket gjorde att vi fick beeerg med mat på våra tallrikar. Alla äter väääldigt mycket här.
När vi hade tagit vår mat och dryck och satt oss vid bordet kom vi på att vi behövde bestick, men hittade inga. När vi tittade omkring oss så insåg vi med fasa att alla åt med sina händer. Vi fick lite smått panik och började skratta. En lärare till höger om oss förklarade att det är deras kultur och sedan var han så snäll och gick och sa till syster Sarah att vi hade ett i-landsproblem. Medan vi väntade på besticken försökte vi oss på att äta maten med händerna, så som läraren instruerade. Han var väldigt snäll och hjälpsam. Läraren förklarade även att i deras kultur pratar man inte när man äter eftersom man då sätter i halsen. Självklart pratade Hanna när hon drack, och vad händer? Jo, hon sätter i halsen. I panik försöker hon hosta lite diskret, men tyvärr hade musiken just stängts av.
Nu kunde väl inget mer pinsamt hända? Men ack så fel vi hade! Sist, men inte minst så är det dags för dans. Och vilka blir valda att öppna dansen tillsammans med självaste hedersgästen, om inte de enda mzungos på festen? Jippie skriker Kicko och Hanna i kör... NOT! Detta får ju bara inte hända! Men stolta kan vi berätta att vi följde instruktioner och fick en väl godkänd öppning av dansen.
Vi skakade även hand, och självklart kramade, hedersgästen och gav honom våra lyckoönskningar på vägen. Han var väldigt tacksam för att vi var på hans fest, det var en ära för honom att ha oss där.
Så till slutsats är vi väldigt nöjda med kvällen och kommer somna med ett leende på läpparna.
That was real funny!
SvaraRaderaEating much is a sign of being healthy in many third-world countries. Eating with hands; for them kind of a cultural thing and for others is a sign of poverty and lack of hygine ( I have eaten with hands almost eighty percent of my lifetime so far).
The best way to help them is to live like them first to be able to understand them completely. If I were in your shoes, I would have chosen to live in their houses and work and eat like them for some time. Then you don't really need other people to explain to you how things should be done. You will go pro in it!
Any way, it had been the funniest update you had ever written. I am sure that you guys had real fun today. Just try to make it possible for the natives to have such experiences.
Good luck girls
Hej tjejer. Kul att höra hur ni har det. Jag tycker personligen att det är en helt annan känsla att äta med händerna, eller fingrarna. I Marocko får maten aldrig hamna i handflatan, utan etiketten påbjuder att den äts med tre fingrar, tummen, lång- och pekfingret. Och med höger hand!! Hur är det i Uganda? Ha det så bra. :)// Elisabeth
SvaraRaderaHej Elisabeth
SvaraRaderaJa här äter man med hela handen, det vill säga fingrarna handflatan, och det verkar inte spela någon roll vilken hand du äter med.
Kram Kicko
De åt med höger handen för att de var muslimer i Marocko. Muslimer använder höger handen för att äta med och vänsterhanden för att tvätta sig. De går in i toan med vänsterfoten fram och går ut med höger; det är en del av deras religion. De har sina religiösa förklaringar för det oxå som är roligare än själva handlingen!
SvaraRaderaDet där grejen med handflatan var jätteroligt. Kicko verkar vara en väldigt rolig, skojig och levande tjej!
Hälsa till Hanna
Mvh
Hussein