Otursvecka

Söndag den 13 mars trampade Hanna på en glasbit och det var startskottet för den tuffaste veckan här, hittills. Måndagen när vi skulle ta fram datorn ville den inte sammarbeta. Vi förstod inte riktigt vart felet låg men till slut lokaliserade vi felet till strömkabeln. Vi hade inget annat val än att vänta till helgen för att åka in till Kampala och fixa felet. Som vanligt ska man alltid se något positivt i allt som händer, vi tänkte att vi skulle passa på att tillbringa extra mycket tid i solen och på skolgården. Oturligt nog satte regnperioden igång ordentligt, med både regn och åska nästan varje dag. Vilket medförde ordentliga förkylningar, inställda P.E-lektioner och mycket tid spenderad i vårt lilla skjul.

Det som gjorde det hela svårt var att vi inte kunde ha kontakt med våra nära och kära pga av datorn. Men vi väntade tålmodigt på att lördagen skulle komma så vi kunde åka in till huvudstaden och fixa datorn. Lördag morgon vaknar vi till ljudet av... spöregn och åska! Men det skulle inte stoppa oss, trodde vi. På med regnkläder och ut i rusket där vi möts av lera, lera och lera. Över hälften av vägen till Kampala är jordväg, vilket gjorde oss fundersamma på om de verkligen fanns kvar efter allt detta regn? Att åka motorcykel på de kanske inte längre existerande vägarna kändes lite för riskabelt, så vi fick skrota våra planer på att ta oss in till stan.

Med så mycket tid som vi hade att spendera på ingenting dessa dagar hann vi tänka en hel del både på det ena och det andra, vissa saker kanske lite mer odödiga. Tex räknade vi ut att vi hunnit äta matoke 118 gånger på dessa (snart) 7 veckor vi varit här på projektet. Hur många gånger äter man falukorv och makaroner på 7 veckor? Ni kan tro att vi är trötta på matoke!

I måndags kunde vi i alla fall åka in till Kampala och fixa problemet, så nu är det löst.