The End

Tråkigt att berätta men nu har vi lämnat vårt projekt. De två senaste inläggen skulle egentligen in förra veckan men vi har inte haft tillgång till internet förrän nu. Här slutar även vår blogg. Tack alla som har velat följa oss.

Släkten är värst!

Nu är vi inne på vår sista vecka här på projektet och vi kände för att göra något speciellt för hela stora tjocka "släkten" här. Därför anordnade vi först ett stort tårtkalas för ca 200 barn på e.m där barnen hade förberett sånger som handlade om att vi skulle åka och det hölls även några tal från head teacher, vår mentor och ett par elever. Kalaset blev inte så glatt som vi hade tänkt oss, både vi, barnen och Sister Reginah fällde en tår. Det var först nu som det verkligen började kännas att vi snart lämnar det som varit vårt hem i nästan 3 månader.

Senare på kvällen var det kalas för den äldre generationen i familjen, dvs lärarna, nunnorna och supporting staff. Under vår tid här på projektet har vi gång på gång behövt skämma ut oss inför en stor skara folk och nu såg vi ett tillfälle att ge igen. Vi delade in 12 lärare i två lag - lag Sr Reginah och lag Sr Sarah. Dagen innan fick de i uppdrag att sätta ihop ett sång- och dansnummer med utklädnad, som senare skulle visas upp på festen. För att göra det hela lite extra roligt hade vi köpt in maskeradmasker som alla var tvungna att uppträda i.

Först ut på scen var Sr Sarah´s lag som gjorde ett bra framträdande med roliga rörelser och bra sång. Som avslut sjöng de "skala banan" fast "skala matoke" istället. Sedan var det Sr Reginah´s lags tur. De hade ett hejdundrande nummer med riktigt bra utklädnad, bra dans och sång. Sr Sarah´s lag såg hur bra det andra laget var och tog till desperata metoder, de klädde ut en manlig lärare till nunna och gjorde en parodi på Sister Reginah. De övriga i laget var bla utklädda till "the swedish twins" och några elever. Helt klart bäst i laget var nunnan. Klockrent! 

Trots att deras sista minuten-show var riktigt bra så slutade Sr Reginah´s lag som segrare. Som typiskt svenskt pris gav vi dem varsin godispåse. 

. 

Lag  Sr Sarah

Lag Sr Reginah

Lag Sr Sarah

Resten av kvällen bestod av tal, dans, mängder med mat (tro det eller ej, men denna gång åt vi allt med bara våra händer, score!), tårta och till vår stora förvåning, presentutdelning till oss. 

En väldigt lyckad e.m. och kväll med både glädje och skratt men även sorg

Sponsorbarn

Många av de barn som går här på St. Thereza kommer från väldigt fattiga familjer som är i stort behov av hjälp. Utbildning är så otroligt viktigt i landet, men eftersom det är dyrt att gå i skolan så är det inte alla familjer som har råd med utbildning till sina barn. Därför har vi valt att sponsra varsitt barn som behöver hjälp här på skolan. Vi kommer bidra med skoluniform, böcker, pennor och skolmat.
Här om dagen tog läraren Seka med oss till våra sponsorbarns hem för att hälsa på deras familjer och få bekräftelse på att de vill ha vår hjälp.

 Wavamuno Andrew & Hanna

Kicko & Kirunda Erismus

Roadtrip

I lördags bestämde vi för att göra en "familjeutflykt", dvs vi, nunnorna och chauffören gjorde en roadtrip till staden Masaka. Det blev många stopp på den långa färden, bla vid Lake Victoria, vid ekvatorn-gränsen och vid en fin utsiktplats, innan det var dags för middag hemma hos Sister Reginah´s syster, där det bjöds på festmåltid.
Slutligen till grand finale tog de oss till Bwanda - Daughters of Mary = nunnornas högkvarter, där de skolas till nunnor för att sedan skickas ut till olika projekt i landet för att arbeta. När de dör så återvänder deras kroppar till Bwanda och begravs på deras speciella kyrkogård.

Sister Reginah´s systers hem:

Bwanda (en av alla byggnader)

Det var en lyckad dag och ett bra avslut på den sista helgen på projektet.

Svenska fruktträdgården

Förra veckan planterade vi den "svenska fruktträdgården" som ska ge barnen frukt en gång i veckan, istället för att de bara ska få bönor, pocho och gröt varje dag.

Ett jättestort tack till alla som har bidragit med träd till trädgården:
Ingrid Lindgren m. familj
Elina Bondeson
Christer, Karina & Dmitri Sandström
Elin Eckerberg
Monica & Håkan Eckerberg
Melanie Svensson
Willy, Maya & Kelly Wiklund
Malin Vikberg

Här skyfflar Hanna gödsel (hönsskit):

Kicko försöker sig på att gräva hålen till träden:

Hanna med två mangoplantor:

Ett färdigplanterat mangoträd, redo att växa:

Rwanda

I slutet av förra veckan tog vi en minisemester till grannlandet - Rwanda. Vi tog med oss läraren Seka dels för att det är enklare att resa med en lokalbo men också att det är roligt med resesällskap. Bussresan dit var skumpig och vi var glada att det fanns bälte på bussen (inte så vanligt i Uganda) eftersom vi med jämna mellanrum flög en halvmeter upp i luften. Vägarna här är inte som hemma. Känslan är ungefär som att sitta i en traktor.

Efter den spännande bussresan kom vi fram till Kigali, Rwandas huvudstad, där vi blev upphämtade av en lokalbo som heter John. De följande tre dagarna bestod av att besöka lite olika museum, se staden och omgivningen. Rykterna vi hört om Rwanda stämde, landet var fint och rent med bra vägar och organiserad trafik. Påminde lite grann om ett europeiskt land.

Vår minisemester blev minnesvärd, tung och känslomässig eftersom vi kom samma dag som genoside 1994 startade för 17 år sedan - 7 april. Denna dag varje år hålls en minnesceremoni i hela landet med fasta, sång och tankar till de som föll offer. Vad vi la märke till var att istället för att klä sig i svart, som i Sverige och många andra länder, så klädde man sig i mörklila för att hedra och visa att man sörjer.

Överallt sålde de sånahär genoside-band:

Rena skräckfilmen

För två veckor sedan var vi med om ett ännu värre åskväder än det vi tidigare skrivit om, och det höll oss vakna hela natten. Till råga på allt så regnade det in på Kicko så hon kryper ut ur sängen, tyst som en mus, och tänder lampan i samma veva som hon ropar "det regnar in!". Hanna håller på att kisa på sig av förvåning att Kicko är en cm från henne istället för i sin säng. När nästa blixt kommer skriker Kicko "JAG KOMMER IN!", och plötsligt låg vi två och trängdes under Hannas myggnät.
När åskvädret hade lugnat ner sig tog Kicko på sig regnbyxorna och la sig i sin blöta säng för att försöka sova. Det fungerade kanske i 20 min sen gjorde hon iordning en tillfällig säng på golvet.

Som följd av det stora ovädret försvann strömmen och var borta i över en vecka, och därför har vi varit frånvarande här på bloggen.